Vad händer när vi loggar ut?

Innan sommaren läste jag en bok som grep tag i mig och lämnade avtryck. Boken

 ”404: Människan saknas” av Arash Gilan. "En bok om människan, tekniken och det som inte riktigt går att mäta (Skön kontrast till en tid där allt ska mätas).

Något jag själv har lagt märke till i mitt eget liv är att någonstans mellan alla skärmar, notiser och intryck kan vi ibland glömma det mest grundläggande nämligen:

Att vara här och nu! Att vara närvarande i våra egna liv! Det fysiska livet!

Det blev extra tydligt för mig den här sommaren, så jag loggade ut från Instagram i sex veckor som ett experiment för att se hur det påverkade mig. Det är inte så att jag tycker att Instagram är dåligt, tvärtom gillar jag kreativiteten, människorna, inspirationen och möjligheten att mötas digitalt. Men jag behövde kliva åt sidan en stund och jag blev faktiskt lite förvånad över vad som hände.

Den första dagen råkade jag "logga in" av ren vana, kändes inte som att det var jag som styrde utan det var mer av en "auto-pilot" som var i farten. Det kändes som om jag missade något och det kändes helt klart skavigt inuti. Fick därefter gömma appen i en mapp på telefonen för att inte fingrarna skulle leta sig dit automatiskt. Sedan började jag helt plötsligt gå in på Facebook och LinkedIn istället dag 2 och 3…(Plattformar jag i vanliga fall inte använder mycket alls) Haha. Beroendehjärnan. Smart, smart. Så de apparna fick också gömmas i en annan app. MEN..…efter ungefär två veckor så var det som om något förändrades och jag kände ett helt annat lugn inombords.

Jag fick mer plats i huvudet och upplevde mer närvaro i det verkliga livet.

Mer av den där känslan av att faktiskt uppleva något i stunden, istället för att samtidigt tänka på hur det skulle kunna delas digitalt och jag skojar inte nu men jag minskade min skärmtid med över tre timmar per dag.

TRE TIMMAR…Kan du fatta? Det är ju inte klokt.

Samtidigt är sociala medier en del av mitt jobb. Jag behöver synas, kommunicera och dela med mig i min yrkesroll, men jag blev nästan chockad över hur mycket tid det faktiskt kan ta.

Hur lätt det blir ett slukhål.

Man går in en liten stund…och så plötsligt har tiden bara försvunnit. Summa av kardemumma… så här vill i alla fall inte jag ha det.

Jag började fundera. Vem styr egentligen? Är det jag som använder skärmen? Eller har skärmen börjat använda mig?

Jag tror inte att svaret behöver vara svart eller vitt och jag kommer inte kasta telefonen i sjön. Men för mig har det handlat om att våga bli mer nyfiken på mitt eget beteende.

• Vad händer i mig när jag har tråkigt?

• När jag väntar på något?

• När jag känner mig stressad?

• När jag egentligen behöver vila – men börjar scrolla?

• Vad söker jag egentligen?

• Och vad får jag ut av min tid som läggs på skärmen?

Det är kanske inte skärmen i sig som är problemet utan när vi tappar kontakten med oss själva. När vi inte längre VÄLJER utan bara FÖLJER med. FOLLOW THE MASSES.

Kanske kan det vara sunt att ibland lägga märke till sin egen digitala användning i en samtid där skärmen blivit en självklar del av livet och fundera kring vad som skulle få plats i livet om bruset och scrollandet fick ta lite mindre plats?

En promenad utan mobilen.

Ett samtal utan att kasta en blick på skärmen.

En stund av att ha tråkigt.

Ett ögonblick som bara får vara ditt.

Jag kommer fortsätta använda Instagram, men jag vill vistas på plattformen mer medvetet.

Och jag tror vi är fler som känner en längtan efter att vända blicken uppåt i stället för neråt i våra mobilers slukhål och faktiskt komma ihåg att leva våra alldeles vanliga och livs levande liv. Här. Nu. Tillsammans.

Boktips nedan för dig som tycker detta ämne är intressant och för höstens läsmys i soffan….

Själv kommer jag dyka ner i Digitalt andrum av Magnus Fridh härnäst, på samma tema.

Fridens liljor / Jenny